Jag känner att jag måste skriva någonting positivt på den här bloggen också, så det i alla fall blir något trevligt inlägg bland alla negativa den senaste tiden ;-)

Dessutom var det länge sedan jag skrev något i den här kategorin (Sockeravvänjning), så det börjar väl vara på tiden. Jag vill ju ha den här bloggen så att jag i efterhand kan gå tillbaka och läsa om hur det var och hur jag kände under den här resan -speciellt i början...

 

Det här med sockeravvänjningen var ju i alla fall en av de största sakerna när jag började min LCHF-resa. Från att äta socker typ varje dag till att tvärt bryta och inte äta något sådant alls trodde jag skulle bli nästan övermäktigt. Jag förväntade mig egentligen inte att jag skulle klara det, eftersom jag anade att jag var sockerberoende.

Dock har det gått absolut över förväntan!

Som sagt; efter typ endast en (1) vecka försvann sötsuget helt.

Ibland kunde jag väl känna att det skulle vara gott med en godispåse eller en Ben&Jerry´s-glass, men jag tror mer det var/är jag-vill-ha-nåt-att-tugga-på-när-jag-sitter-vid-datorn än det var sötsug. Och det blev aldrig så övermäktigt att jag inte kunde stå emot det.

Och idag är det då, på dagen, TIO veckor(!) jag varit helt sockerfri.

Tio veckor. Ett Noll. 10 veckor.

Det kanske egentligen låter lite, spceciellt om man sätter 10 veckor i det stora sammanhanget, men för mig känns det otroligt bra. Tio veckor helt sockerfri är en stor seger för just MIG, och det är ju det som räknas.

Man ska inte jämföra sig med någon annan än sig själv.

 

En av de bästa sakerna är att nu när jag äter LCHF kan jag faktiskt sitta vid samma bord där alla andra fikar eller äter efterrätt utan att bli extremsugen :-D

 

Tio.Veckor.Sockerfri :-D